Nu är vardagen här igen, Mattias jobbar och jag har dagarna för mej själv tillsammans med barnen. Det är helt klart annat nu än innan semestern även om det bara är 7 veckor sen men det händer ju fortfarande så mycket på kort tid. Det är mycket vart och fläkt och Lovis är mycket mer "klängigare " än förut. Hon har väl kanske kommit i nån närhets period kanske. Isabelle verkar inte alls vara i samma behov av det men man försöker ändå ge henne samma typ av uppmärksamhet så hon inte ska känna sej utanför.
Jag vet inte om dom upplever sånt i den här åldern eller om det mest är jag som mammas som får för mej det och får dåligt samvete?

Men eftersom att dom ibland bråkar om å få va närmast i famnen och försöker putta undan den andra så..

Man får helt klart trixa å komma på knep för å räcka till åt båda när man är själv fast dom har blivit så stora. Men det är ändå lite enklare nu när man kan hantera dom på ett annat sätt. Annat var de när dom va mindre och man va livrädd å tappa dom eller att dom skulle gå sönder. :)

Det är så overkligt ändå när jag tänker tillbaka.. hur sjutton klarade jag allt själv
När matte började jobba efter deras 3 första månader? Dom va ju såå små. Alla matningar å när dom grinade samtidigt och när jag skulle nån stans med dom och bar båda i babystolarna på varje arm.. jag va helt slut å sjöblöt! :) men man glömmer så fort.. man minns bara vissa saker sådär tydligt medans andra saker få man verkligen tänka efter.

Man gjorde nog bara det man kunde å skulle och gick på nån slags sparlåga. En undangömd energi som man inte visste om att man hade. Som alla morsor har den där första tiden.

Nu kan man tycka att det är shåigt å hålla reda på dom när man är ute tex, " inte äta sten, stanna där medans jag springer efter syrran " osv.. men egentligen är det lite i jämförelse. Eller inte lite kanske men helt klart på ett annat sätt. Ja svårt å förklara..

Men varje milstolpe har helt klart sin charm och nya utmaningar. Spännande varje dag! :)

Gårdagen va trevlig. Efter några timmar på ön bland alla bilar lämnade vi barnen hos svärmor och åkte hem å svida om för kalaset. Mycket trevligt folk och god mat. Självklart hade Mattias gitarren med sej så fram mot småtimmarna blev det allsång. Strax efter 2 tackade vi för oss och kvart i 3 låg vi nog å sov hemma i säng sköna säng.

Har sovit underbart skönt inatt , vaknade halv 12 av ljudet från tvn då Mattias klivit upp och kollade på OS. Kände efter hur jag mådde och till min förvåning mår jag riktigt bra! Inte ens lite huvudvärk. Underbart! :)

Men börjar känna mej lite trött på ögat nu i skrivandets stund och Mattias har somnat i soffan så jag ska nog ta en liten tupplur jag med. Man måste ju passa på medans man kan!
Men längtar efter barnen massor så vill snart åka och hämta hem dom! ?

Förresten så börjar Mattias jobba imorrn , efter 1 månad o 2 veckors sem. Kommer kännas skumt. Man vänjer sej fort när fort med å ha dom hemma! :)

Har slagit upp balkongdörren så jag kan höra ljudet från motorerna lite extra väl när dom glider eller burnar förbi här nere vid hamnen. Det doftar sommar. Även om solen gått i moln får jag än sån härlig sommar känsla i kroppen. Är det nåt jag kan sakna från tiden innan man fick barn så är det den galna tiden då man for land å rike runt för å få va med på bil träffar och cruisingar. Jag älskar bilarna och stämningen.

Mina barn ska absolut få ta del av denna kultur och idag ska dom få följa med ut på sandslån och titta på alla bilar och folket. :)

Men sen lämnar vi dom i farmorns händer då vi ikväll ska på 50 års kalas. Sen åker vi nog ut på sandslån igen när cruising bilarna återvänder från stan och det är pubkväll där på ön.

En trevlig kväll tror jag det blir och jag ska även ta mej nåt gott att dricka. :)

Bloggen är ju helt klart inte överst på prio listan som ni märkt.. :) och när man väl kommer ihåg den eller får lust för den då har det gått så lång tid så man vet lixom inte var man ska börja.

Men jag tänker inte göra nån större återberättare mer än att säga att flickorna känns så stora nu! Det är minst sagt full fart på båda 2. Dom vankar fram å tebax här å när dom är riktigt busiga nästan springer dom. Försöker iaf. Ni vet som när pingviner går jätte fort, med armarna svängandes rätt ut för å hålla balansen typ. När vi är ute å leker så är ju sand och sten det bästa som finns att stoppa i mun. Går inte att släppa dom med blicken en sekund!

Och Lovis säger "titta" å pekar åt precis allt. Särskilt när hon ser en lampa eller blommor i fönstret. Eller tavlor på väggen.

Va dom inte klättrar apor förut så är dom det definitivt nu.. rätt som de är sitter dom uppe på nåt dom inte bör vara på!

Och nu är dom så medveten om när någon av oss går utanför dörren. Förut har dom inte brytt sej så mycket men nu kan dom börja gråta om Mattias eller jag lämnar hemmet. Och när man kommer hem igen blir dom såå glada! :)

Dom testar oss mer än tidigare och "fejkar " för att försöka få som dom vill. Dom kan verkligen bjuda på ett gott skratt och vet så väl när vi tycker dom är roliga.

Dom kan vara riktigt elaka med varann ibland, puttar, slår och stjäl. Bråkar om våran uppmärksamhet och "tävlar" om vem som ska få komma upp i famn. Men nästa stund är dom bästisar och leker så fint med varann. TOKskrattar åt varandras galenskap och "erbjuder" den andre skjuts i gå-vagnen.

Ja dom är helt klart 2 energiknippen som tar väldigt mycket energi ibland men ger oss väldigt mycket energi och glädje oxå!
Vad vore livet utan barn..? Lugnt och skönt men väldigt tråkigt och alldeles för lite kärlek att ge och få!! :) ?

Idag har jag och Mattias storstädat lägenheten medans barnen har jagat både moppen och dammsugaren. Dom ligger och sover just nu men vaknar nog snart. Nu faktiskt!
Hörs hej! :)