Det är inte det lättaste att få båda tjejerna i säng helt själv på kvällen men nu sover dom iaf, Lovis sen 20.40 och Bella 21.20 ca.

Vart lite senare än jag tänkt men Lovis är så svår att lägga på kvällarna nu för tiden. Vet inte riktigt vad det beror på för på dagarna är det sällan några problem då somnar hon på någon minut sådär, om inte själv så iaf i famnen. Men på kvällen när det är läggdags då är det nästan som att hon får nånform av "nej nu är det natt-skräck". Hon kan va så trött ibland så hon somnar med flaskan i munnen men efter tvättningen å tandborstningen så piggnar hon till lite igen så då får man varva ner lite igen å gosa med tutten å snutten i famn, men när man lixom lägger ner hon i famnen å förstår att vi försöker få hon att somna då blir hon jätte ledsen å vissa kvällar kan hon gråta så det skär i hjärtat. Det började så för 2 veckor sen å jag kan inte begripa varför. För när hon väl somnat och kommit till ro så är det oftast hon som sover bäst.

Det kan va nätter jag inte behöver stoppa in tutten på henne en enda gång medans jag får göra det 10 gånger på Bella men hon är det ist inga problem å lägga!

Det är inge roligt iaf när det blir så och jag undrar så vad det kan bero på? Hoppas det bara är en fas!

Nu ska jag iaf försöka komma i säng för imornbitti ska vi upp tidigt då jag å barnen ska vara med på personalmötet på jobbet! För första gången kommer jag nog få väcka mina barn på morgonen, suuper tidigt! =) Så jag hoppas på en sån där riktigt bra natt som jag oftast är ganska bortskämd med.

Natti natt.

Ja så är det kväll igen och jag ska strax påbörja kvällsrutinerna för brudarna. Just nu ligger dom på golvet å vädrar små rumporna och försöker sej på några tappra försök att krypa men det blir mest ålning bakåt. Men det är ju en början! =)

Mattias spelar match ikväll på hemmaplan och jag hade först tänkt ta vagnen å gå ner å titta men risken är ju stor att dom somnar påväg ner och sen sover hela matchen så när man kommer hem igen vid 22 är dom kanske inte så sugna på att krypa ner i sängarna och sova så det kändes sisådär att rucka på kvällsrutinerna en tisdag kväll. Annat är det på fredags matcherna då det är lördag dagen efter och Mattias inte ska upp och jobba så om det blir en senare kväll gör det inte så mycket. Helg är helg men nu är det vardag. =)

Igår kväll gjorde jag nåt nytt, eller inte nytt men en ny tid. Flickorna va så trötta å griniga vid halv 8 på kvällen så det hade blivit så jobbigt för både mej å flickorna att vänta till kl 21 då vi normalt ger dom sista målet inför natten så kl 20 gav jag dom gröten och lite välling och kl 21 låg båda och sov! Har aldrig lagt dom så tidigt tror jag. Tänkte att nu vaknar dom väl mycket tidigare ist men det får jag ta då stackarna va så trötta så ingenting va bra. Men icke!

Klockan 9 imorse slog dom upp sina blå precis som vanligt! =) 12 timmar sov dom alltså!  Riktigt skönt att få koppla av tillsammans bara jag å mattias redan vid 9, så får man en stund för sej själva innan det är dags för oss stora att krypa till kojjs.

Så ikväll tänkte jag köra samma visa. Men tänkte ta dom en i taget eftersom dom är lite gnälligare så här på kvällen så är det lättare. Och det passar perfekt då Lovis tog en kortare eftermiddags lur än Bella, vilket gör att hon är trött tidigare än bella så då kan jag börja med henne och ta Bella när Lovis somnat.

Så nu ska jag gå å göra gröt å välling till Lovis!

Helgen har varit händelserik. I lördags var vi på lilla Nomys dop i Sollefteå. Jättefint var det och precis som på vårat eget blev jag tårögd när man hör dom fina doppsalmerna och tänker på vilken underbar gåva ett litet barn är! Jag är ju inte särskilt religiös av mej men när man väl är i kyrkan och när det handlar om barn får man ändå en liten tro om att det finns nåt större än oss själva som ska beskydda dom. Iaf så hoppas man att det är så!

Eftersom Mattias har fått äran att vara gudfar/fadder åt lilla Nomy så stog han där framme med familjen Westin/Nyberg vilket innebar att jag skulle ha barnen själv i kyrkan. Och även om jag vet att dom brukar va lugnet själv när man är nånstans sådär men lite nervös va jag ändå tvungen å bli, men helt i onödan visade det sej!

Fantastiska ungar har vi ju som satt i vagnen i godan ro å pysslade med varsin leksak, gjorde inte ifrån sej ett enda ljud och va så nöjda. Vilka ljus!

Och sen på dopfikat i församlingsgården va dom lika snäll. Satt i varsin barnmatstol brevis oss och åt majskrokar å lekte. Sen att Lovis fick tag i pappersbordsduken och insåg att man kunde riva sönder den och stoppa i munnen är en annan sak! Det är sånt som hör till. =)

På kvällen åkte vi ut till Ullånger till Jens och Annakarin och vart bjuden på go maten tillsammans med Sanna och Joel. Tittade på hockey å surrade å skratta. Vi hade med oss gåstolarna till barnen så dom traska runt i dom eller låg på en dyna på golvet. Lite skillnad den här gången mot för sist vi vart bjuden på middag där, då va flickorna bara runt 2-3 månader och det slutade med att vi fick äta middagen kl 22 på kvällen! Gick inte riktigt som vi hade tänkt oss.. =)

På söndan kom syster hit med sin 1 månaders lilla Enya. Efter att hon fåt mat tog jag lilltjejen och beordrade ssyster att gå och vila i sovrummet och medans badade jag Enya och pysslade om hon lite. Såklart kunde inte syster slappna av särskilt länge så efter en stund va hon tvungen å titta till oss även om vi klarade oss alldeles utmärkt! Men det där känner man ju igen- det rycker i mamma-nerven!

Igår vart våra tjejer 7 månader. 7 månader!!! 7 MÅNADER!!!!

Stanna tiden är verkligen allt jag tänker nu. Det känns som att bebistiden verkligen håller på att ta slut. =(

Det är "tur" att dom kanske är lite mindre än va 7 månaders barn normalt kanske är? Iaf dom jag vet om, för då känns dom lite mer bäbis ett tag till. =)

Fast samtidigt längtar jag till sommaren och när dom fyller 1 år. Bara 5 månader kvar!

jag har sagt det förr 100 ggr och kommer förmodligen säga det 100 ggr till, tiden går sååå fort!

Känns som alldeles nyss jag vart gravid, det är 14 månader sen, och ännu mera nyss jag gick med den där bauta kulan! Kommer ni ihåg hur jag såg ut? Det är knappt jag gör det.

    Det här va 3 dagar innan jag födde. Tänk om jag hade gått tiden ut, alltså 5 veckor till... jag hade nog gått sönder!

Å än kan jag inte fatta att det låg 2 bäbisar där inne i magen.

Sjukt är väl oxå att jag inte har ett spår av en tvillinggraviditet på kroppen, inte en bristning (som jag absolut hade förväntat mej) inte en mage, valk eller hudöverflöd, nada! Efter en vecka då allt vatten gått ur kroppen såg jag ut som innan. Så det gör oxå att allt känns så overkligt på nå vis. Ena veckan va man som en val å nästa som om ingenting hade hänt! Man hade bara 2 barn helt plötsligt. Naturens under! 

  2 veckor efter förlossningen vägde jag 55 kg. hade inte en muskel heller i kroppen. jag kände mej sjukt svag minns jag och tyckte det va de jobbigaste. Satt jag i soffan men en unge i famnen fick Mattias hjälpa mej å resa mej upp för mina ben orkade inte! Den där lilla kulan jag har på bilden försvann så fort livmodern återgått till det normala och alla inälvor lagt sej tillrätta. jag minns hur läskigt det kändes hur allt rörde sej i magen när det sjönk dit det skulle typ. Tarmarna framförallt!

  Så här ser det ut nu och det jag upplever annorlunda med min kropp är mina revben. Jag förmodar att dom typ "böjdes utåt" för att allt skulle få plats, jag vet inte om det är så men, eller så har ungarna sparkat dom utåt? =) Men jag tycker iaf att dom är ist för rundad inåt uppifrån och ner, så går dom utåt. Svårt att förklara men ni kanske ser, på min högra sida (mot gardinen) så skjuter revbenen ut lixom istället för mer inåt. Jag kanske minns fel, det kanske ska vara så och revbenen har aldriv varit rundad eller skålad inåt men det känns inte som att det var så förut?

Hur upplever ni era revben? =) Lite kuriosa så där!

Väger idag 57 pannor så förmodligen och förhoppningsvis är dom där 2 sista kilona lite muskler iaf, för det är jag verkligen i behov utav!

Har varit lite dåligt med barnvagnsprommenader ett tag men nu har jag varit ut 3 dagar och fått känna lite svett och mjölksyra så fortsätter jag med det ska jag väl få lite kondis och benstyrka iaf. Förutsatt att jag ger mej på några uppförsbackar men jag ska påminna om att det är en tvillingvagn jag går med så det behöver inte va så mycket lutning för att det ska kännas!

Summan av det här inlägget är väl att det som känns som igår kan oxå kännas som en evighet sen!

Och man undrar nästan om det verkligen har hänt?

Sista bilden är iaf på tjejerna när dom sitter i vagnen redo för en prommis i det sköna vintervädret som va häromdan.

       klicka på bild för förstoring!

  Här var vi å hälsade på syster med hennes lilla Enya, Bella å Lovis kusin! <3

  Grötmonster.

  Lite mys i sängen.

    Det bästa: pappamys på lördagmornar!

  Dom är ju helt faccinerad av min rosa onepiece och jagar mej i gåstolarna när jag har på mej den. Så nu har dom fått varsin onepiece att mysa i! =)

  Det här är nu på förmiddan då Lovis sitter i sin säng å spanar på Pingu innan det är dags för lunch sovningen.

Ett smakprov från dopet. När Fotografen Emma Strinlund smsa denna bild igårkväll vart jag så glad så jag fick tårar. Så otroligt fint! Den gör sej kanske inte rättvis uppladdad här på bloggen men i verkligheten kommer den va underbar! Lovis på denna bild med pappa Mattias.

Igårkväll fick flickorna lite gröt i magen till sista kvällsmålet och resten välling och inatt sov dom som aldrig förr! Jag brukar ju säga att jag har det nog oförskämt bra på natten med våra tvillingar men inatt va dem mest oförskämt "braiga" natten hittils tror jag! Endast en gång, vid halv 5 vaknade jag och fick kliva upp och vända på Lovis som hade rullat runt på mage och vaknat och ville inte ligga så så jag vände på hon och hon somna genast om! Sen stoppade jag in tutten första gången vid 6 halv 7 tror jag och sen sov vi vidare.. fick en chock när jag tittade på klockan 09:50!! Det har hänt att vi sovit så länge förut men inte med en så underbar natt!

Kan det ha berott på gröten? Att kombinationen en portion gröt och lite välling la sej som den mjukast bomullen i deras magar och därav har dom sovit så förbaskat bra, inge tuttinstoppning alls!?

Ja vet inte men jag ska definitivt göra om det ikväll igen och se..

Men fast att dom sov som prinsessor så vaknade ändå jag på dom tider ca som jag normalt brukar få ge dom tutten på för att dom ska somna om. Man är som en tidsinställd tutt instoppare. Haha.

Och sovrumsdörren va stängd och jag fick panik för att det va varmt och dålig luft så jag fick kliva upp och ställa upp dörren och så vart jag hungrig och illamående och törstig och ja... allt! När man hade kunnat sova  i ett enda svep heeela natten! Det är ju typiskt. Men jag fick endå mina timmar och lite till så det är inte ett dugg synd om mej. =)

I lördags hade vi iaf dop för flickorna. Det har jag glömt att skriva. Men det var så fint och nu har dom faddrar även på papper. Mange och Jennie. =) Och dom är döpta till Lovis Josefine Heino och Isabelle Charlotte Heino. Andra namnen är då tagna från min syster och Mattes syster.

Vanligtvis har man väl kanske dopet när barnen är 2-4 månader men vi har tidigare inte känt att vi haft tid och lust att tänka på det just då så det har fått vänta. Huvudsaken var att dom kunde ha dopklänningarna och det va ju ingen fara fast dom är över 6 månader.

Emma Strinnlund fick uppdraget att vara fotograf då hon gör det så himmla bra så det kommer kanske några bilder framöver.

Töserna har sovit i 2 timmar men nu hör jag jur dom börjar vakna så måste avsluta!

ja så var det Fredag och jag undrar vart veckan tog vägen? Men inte mej emot att helgen ligger på tröskeln redo att komma in!

Den här veckan har vi ju gjort som så att vi börjat vänja tjejerna att somna själva i sina sängar istället för att först sussa ner dom i famnen och sen lägga ner dom. Och det har funkat som ja vet inte vad.. utmärkt! Det vi märkt är att dom får inte vara föör trötta. Nej har det gått mot övertrötthet då är det lite svårt. Då blir dom bara griniga och vill bara somna i famnen. Annars ligger dom å gråter i sängen tills dom somnar av trötthet och det står jag inte ut med! Finns inget mer hjärtskärande. Nej bäst är att lägga dom när man tror att dom inte är trötta än, alltså innan man ser på dom att nu är dom trött. Då somnar som på bara några sekunder efter att jag gett dom tutte, snutte och vridit igång speldosan.

Ibland behöver ja inte ens ge tutten dom borrar in ansiktet i snutten bara och så somnar dom! Gjort på max 5 minuter med båda mot för förut när det kanske tog 20-30 minuter innan jag fått båda ner i sängarna. Och så inbillar jag mej att dom sover mycket bättre oxå när dom fått somna själv i sin säng. Dom vaknar inte och är oroliga eller sover oroligt. Gäller även på nattten. Jag har inte behövt stoppa in tutten lika mycket på natten den här veckan. Om det bara är en tillfällighet vet ja ju inte men hurra för det iaf!

Såklart saknar man lite det där mysiga med att sova ner dom i famnen och sitta och titta på dom å snusa på kinderna och hålla handen deras. Men det får vi ta igen när dom är vaken. Vi har märkt att dom är mer medveten nu om vad närhet är, och tar tar själva intiativet till att få vara nära. Tex när dom sitter i gåstolarna och vill komma upp i famnen så sträcker dom ut armarna och tittar upp mot en och vill komma upp. Och när dom är i famnen så kan dom som borra in ansiktet i halsen på en och dom tar på en å vill känna huden och undersöka haka, å näsa osv.. Det är så mysigt så man smälter! Och när dom är lite små trötta på kvällen efter matningen är dom hur mysiga som helst!  

Lovis är nu super duktig på att sitta och hålla balansen länge! Det går så fort, plötsligt bara händer det! Bella är lite mer vinglig så henne får man sitta bakom eller vara beredd med en hand. Lovis bara sätter jag så sitter hon och så har ja lite kuddar runt om ifall att hon tippar. Hon tippade ju faktiskt snett framåt häromkvällen med huvet/ansiktet rätt in i ställningen till ena lekgymmet som vi har (ser ut ungefärs som en mini gungställning). Jag vände mej om i en sekund för att ta snusdosan på bordet och självklart är det ju då det händer.. när man vänder sej om! Det gick ju bra hon vart nog mest bara rädd men det kom några tårar och man får sånt dåligt samvete! Usch den dagen dom slår sej på riktigt när dom är uppe och går längtar jag inte till! 

Och numera vid matbordet när det ska ätas gröt eller annat är det ett riktigt kladdkalas. Speciellt för Lovis. Och hon vill gärna hålla i skeden själv när det börjar gå mot slutet av portionen och sitta å tugga på den och kladda. Jag tycker det är så gulligt men Mattias blir lite nervös över allt kladd som blir överallt! Han är verkligen fruntimmret i detta hushållet! ;)

Just nu ligger tjejerna och sover lunch och jag har tagit en dusch, kokat kaffe och sitter nu och kollar på rederiet. Kommer ni ihåg det tv programmet? Jag å Mattias har haft rederiet maraton sen jul och vi är nu på säsong 5. Det sändes ju i 20 säsonger, 10 år, så vi har lite att titta på.! =)

Ikväll har Mattias borta match  Husum, å dit tänker jag inte släpa med tjejerna så vi blir hemma. Fredags mys får det bli. Även om det kanske blir allt annat än lugnt..! =)

Syster är påväg hit med sin lilla Enya nu så strax ska denna moster snusa mini bäbis! När jag håller henne i famnen känns våra 2 som jätte bäbisar och jag inser hur fort man glömmer allt! Det känns så overkligt att våra har varit så små, tillomed mindre! Våra vägde ju bara 2700 när dom föddes och sen gick dom som vanligt ner lite och vart ännu mindre! Och nu orkar jag knappt bära dom. (klen som jag är). Det går så fort så fort och jag får nästan lite panik. Första tiden ville vi ju bara skulle gå fort så det skulle bli lite enklare, å efter 3 månader susa det verkligen bara till! Och nu vill man nästan bromsa. Fast man ser framemot utvecklingen och allt dom lär sej. Men dom är ju bara så där bäbis liten några månader. Sen blir det lixom barn utav dom. Inga bäbisar längre. Lite sorgset när man tänker för mycket. Men så är det. Och allt har sina för och nackdelar. Nu har vi kommit in i bra rutiner och dom är lättare och hantera, speciellt när man är själv. Och ju större dom blir förändras ju det här med bärandet osv.. men jag/vi får oxå 2 st som kan springa år varsitt håll, krypa åt varsitt håll. kanske "trilskas" lite mer och får mer bestämda åsikter! Men så är det. =)

Nu vart det ett evighets långt inlägg igen och inte en endaste bild då jag har allt på mobilen och för engångs skull skriver från datorn. Men jag ska försöka komma mej för å lägga ut en bild eller 2 sen.

Trevlig helg!

Ja helgen har som vanligt susat förbi men den har varit bra som vanligt. Fredagen spenderades bla på hockeyhallen och flickorna fick se pappa Mattias göra mål och tillsammans med dom andra grabbarna fixade dom en vinst! Att gå på hockey själv med 2 små barn är inte det lättaste, men det går. Den här gången tog jag in dom i bil stolarna eftersom dom redan hade sovit och var vaken så dom fick va med på läktaren. Bara att bära in båda och samtidigt komma in genom dörren kan ju få en lite lätt svettig! :-) men sen är det tur att man känner minst hälften av åskådarna så det finns alltid nån som är villig att ge en hjälpande hand! ;-) det brukar bara susa till så är jag utan barn typ. :-) På lördag eftermiddag kom barnen farmor och hämtade flickorna så fick börja göra oss i ordning för 30 års festen på babelsberg. Kvällen bestod av god mat, trevligt folk, trubadur och styrdans! Jag hann inte mer än sätta mej så skulle mattias dra upp mej på dansgolvet igen så jag va helt slut. När trubaduren slutat spela vart det "discodans" och oj va längesen det va jag hade nästan glömt bort hur man gjorde! Men roligt var det och kul att få stiga ur mammarollen en stund och kliva i dansskorna och umgås och ha roligt med vuxna människor. Man behöver det ibland för att hämta lite ny energi. Även om jag dagen efter va bakis fast jag inte druckit annat än vatten hela kvällen och körde bilen. Konstigt de där. :-) men det bästa var när barnen kom hem igen! Man saknar dom så sjukt mycket. Vid 22 tiden på lördan på festen satt Mattias och jag och längtade efter barnen, så hur roligt man än har finns dom alltid där i bakhuvudet. <3 natten till idag har varit sisådär. Dom har turas om att vakna ungefär en gång i timmen. Vi glömde ge dom näsdroppar innan vi la dom så jag efter halva natten klev jag upp och gav dom det och då vart det lite bättre. Halv 9 klev vi upp idag och det har varit full rulle här på förmiddagen. Spring i gåstolarna, sång från min ljuva morgon stämma. Och lite golv aktivitet. Dom rullar alltid runt till mage så fort man lägger ner dom men ganska snabbt blir dom förbannad, dom vill lixom mer. Dom drar fram benen och upp med rumpan som att dom ska krypa men har inte kommit på hur dom ska göra med armarna. Lovis har börjat sitta själv korta korta stunder när vi sätter henne på rumpan men än är det ganska ostadigt. Bella nästan vägrar sitta hon blir stel som en pinne och vill bara stå! :-) varför stå när man kan sitta säger jag och Lovis. ;-) annars ligger tjejerna och sover lunch nu sen snart 1 timme tillbaka. Den här gången gjorde jag helt annorlunda. Ist för att sova ner dom i famnen först en i taget la jag båda i sina sängar klarvaken, gav dom tutte och snuttefilt och drog igång sängmobilens speldosa och gick ut. När den spelat klart smög jag in igen och lovis sov så sött! Drog igång speldosan igen och innan den spelat klart sov även Bella som en prinsessa. Gud så smidigt! Är nog bra att börja vänja dom att somna själv i sängarna. Ibland blir dom ju ledsen när dom vaknar och upptäcker att dom inte är där dom somnade, i våran famn. Och det kan nog va lite läskigt. Ja nu känns det som ett evighets inlägg det här och utan mellanrum dessutom då jag skriver från mobilen så jag ska avsluta nu!