Kärleken man har till sina barn går inte att beskriva, den måste upplevas!

Jag älskar mina barn så det gör ont nästan.

Jag går sönder av bara tanken att det skulle kunna hända dom något!

Usch, man tänker för mycket ibland.

Kvällen är snart slut, jag och barnen har legat/suttit på golvet och haft sång stund och bus. Dom har ålat fram å tillbaka. Dom börjar bli riktigt duktig på att förflytta sej på det viset och täcket dom ligger på räcker inte till. Nu hamnar dom under bordet på mattan och på golvet. Dom har börjat komma upp på knäna i krypställning men åker ganska snabbt ner på mage igen då dom inte riktigt orkar hålla sej uppe. Men Bella har börjat med den klassiska gungningen, fram å tebax när hon står i krypställning så det kommer väl snart, när dom kryper omkring och plötsligt är överallt där dom inte ska vara. Jag blir svettig bara jag tänker på det. =)

Man ser framemot varje framsteg men det blir även mer "jobb" för mej. ;)

Numer är bara blöjjbytena en brottningsmatch! Dom vägrar ju ligga still och ska prompt vrida å vända sej å ibland kan dom bli "förbannad" när man försöker hålla dom på rygg å ta på blöjjan. När dom ligger på skötbordet får ja ge dom deras tandborste för att dom ska ligga någorlunda still medans dom undersöker å pysslar med den. Men jag måste ändå va snabb för det roliga med den är tidsbegränsat!

Att få på dom kläder är heller inte alltid det lättaste och tex när man ska iväg nånstans och har en tid att passa och dom gör allt för att kräla sej ur overallerna är svetten ett faktum innan man är klar!

Men nåt extra roligt med deras utvecklingen är alla ljuden och deras "språk". Bella gör ju höga tjut och skriker rätt ut ibland så det slår lock för öronen när hon är glad eller förbannad. När hon är arg biter hon ihop käkarna och mummlar med armarna rätt ut. Ser väldigt roligt ut!

Lovis är den som "pratar" med bokstäver mer, eller hur jag ska säga. Hon har inte bara massa ljud för sej som Bella mer använder sej av utan hon "säger" da-da, ga-ga och ma-ma tex. och massa annat joller. Idag har hon verkligen varit pratglad och det är först då jag verkligen tänkt på det. Vi har hört att hon sagt ma-ma och typ bö-bö typ förut, när hon blir lessen brukar dom ljuden komma. Men idag har det varit när som helst, och massor!

Så roligt att höra.

Och ännu roligare ska det bli när dom associerar Ma-ma till mej, alltså mamma! För det gör dom ju inte riktigt än, nu är det mest bara ett läte eller va man ska säga. =)

Barnen sover iaf sen ett tag tillbaka, bella sen lite över 1 timme sen och Lovis sen 1 halvtimme ca. Tar ju alltid eller oftast lite längre med Lovis, som jag skrivit tidigare. Bella hon somnar själv efter att hon legat och myst lite med snutten och snurrat runt i sängen en stund. Lovis försöker jag alltid få och somna själv, ibland går det bra, särskilt dom kvällar dom badat innan. men oftast blir hon ledsen efter ett tag och vill somna i famnen.

Jag googlade detta mysterium och har kommit fram till att det kan vara separations ångest, som kan träda fram efter 6 månaders ålder ca. Och detta visar sej mest vid just läggdags, då det blir mörkt och ofast tystare. Därför har vi börjat gjort som så att vi låter tv vara på samma volym, ibland spelar vi musik tillomed, lagom volym såklart, och låter lampan vara tänd i sovrummet, den är inte så skarp ändå. Vi har dörren öppen och pratar normalt, plockar undan och beter oss som normalt eller vad jag ska säga. Och då brukar det gå bra, efter ett tags bökande så somnar hon utan tårar. Men det beror lite på hur trött hon är, hon får inte vara övertrött och inte "för lite trött" för att det ska funka. Det är en fin linje det där som inte är det lättaste att läsa av ibland. Bella hon somnar ju som sagt ganska omedelbart oftast.

Det är ju tur att det är så, och inte båda som inte vill somna själv, blir ledsen, ibland hysteriskt ledsen. För gud vad ont det gör i hjärtat när det blir så, och när jag är själv och lägger dom är det ju omöjligt att bära på dom samtidigt vilket skulle innebära att en fick gråta sej förtvivlad i väntan på att den andre somnat.

Det är väl tur att dom är olika!!

Och ännumera tur att det nog bara är en fas som går över.

Och man lär sej att känna igen alla signaler.. vad som bara är lite gnäll och när det börjar gå över till " nu börjar jag bli RIKTIGT ledsen" och tar man henne i tid går det oftast bra, då får man stå och gunga med henne i famnen tills hon slappnat av och ögonen börjar bli tunga, då går det oftast att lägga ner henne alldeles innan hon somnat helt. För det är ju så att dom sover bäst om dom vet vart dom är när dom somnar och ligger på samma ställe om dom halvt vaknar till.

Ja nog tjatat om det. Nu ska jag göra mej lite kvällsfika och sen hoppa i säng. Fast förmodligen kommer jag ligga vaken till halv 12 snåret då Mattias kommer hem från matchen då jag har svårt att somna om han inte är där. Aldrig annars känns väl sängen så stor och tom som när man ligger där själv inför natten.

En dag som man kanske gärna vill mysa lite extra med sin sambo men Matte har precis varit hem och bytt om och sen åkt ner på hallen för samling då dom ska spela match i Sundsvall ikväll så det vart några snabba pussar å kramar, några väl valda ord och... en blombukett!  

Han kom in i tv rummet sjungandes på "i wanna know what love is.. i know i can show youuuu! och gav mej världens blombukett som han skrivit på utanpå pappret.. =)

och den sista.. han är ju så bra på att dikta.. ;)

  Lite humor!

Väldigt glad vart jag iaf! Och mysa kan vi ju göra en annan kväll, när som helst, inte bara på alla hjärtans dag.

Just nu tar tjejerna sin eftermiddags lur och jag ska göra lite mat till mej själv.

Klockan 7 vaknade vi i dag så det har varit en ovanligt lång dag, mej jag tog mej en tupplur när flickorna sov på förmiddan så jag är pigg ändå.

Avslutar med lite bilder på töserna som satt å mös under filtarna innan tuppluren.

Bella till vänster och Lovis den högra då.. Mina finaste älsklingar som jag ska ha hjärtans dag kvällsmys med! Som varenda kväll... =)