Länge har vi ju sagt att det måste vara tandsprickning på g för våra små damer, bla pga att när dom får bita på våra händer blir dom lite smått tokiga! Sen att dom har en saliv produktion som inte är av denna värld och som gör mattias lite smått galen har oxå gjort oss lite misstänksamma. Och för kanske 1 eller 2 veckor sen börja dom skita lite hur som helst. Alltså inte bara efter frukosten som annars är det vanliga utan nu kommer det lite då å då. Och ta mej tusan har vi inte skådat en liten tand i Bellas mun! :-) en vit liten bissing har börjat komma upp genom tandköttet fram i nederkant. Så snart är det väl dax för lovis oxå. Man blir galet stolt även över en tand! :-)

Ja jag tror lilla Bellabus unge har drabbats av hypokondri. ;-) men det är nog mitt fel tror jag. För typ alltid eller ofta när nån av dom har hostat till brukar jag härma och säga host host.. För å lixom sätta ord på det dom gör. Och så skrattar dom åt det. Och nu helt plötsligt är det hon som härmar oss! :-) hostar vi så börjar hon å göra samma sak, lixom klämmer fram en host och stoppar ut tungan. Och så går hon omkring i gåstolen och fejk hostar och skrattar när man frågar vad de är för högfärdshosta hon drabbats av. Urgulligt! Att dom redan blivit så stor att dom snappar upp och tar efter. Herregud! 6 månader blir dom om 9 dagar. <3 och imorrn går tiden ut för min syster och hennes bäbis som ännu inte verkar vilja titta ut!

Å vips är helgen här igen.

Dagarna rullar på som vanligt mest, jag har väl inger extra ordinärt att skriva om. Det flyter på!

Hela veckan har jag å tjejerna inte klivit upp förrn halv 9-9.  Och sovit ganska bra under natten, in med tutten nån gång så där men inte så att det direkt har stört min "skönhetssömn". Helt under underbart, precis vad jag behöver för att jag ska fungera under dagen!

För nu är det verkligen mer hålligång med barnen på dagarna, dom sover som sagt lite mindre och varje vaken stund vill dom helst ha min uppmärksamhet på ett eller annat sätt, vill dom inte bli road å underhållen så vill dom kanske bara va i famnen. Att ligga själv på filten på golvet är inte alls lika roligt längre, nu vill dom upp å stå!

Som tur är har deras farmor fixat 2 gåstolar åt dom, som dom får åka runt i när man behöver ha händerna fria och måste göra nåt annat. Och dom älskar att sitta i dom å gå runt och upptäcka i hallen eller köket. Stolarna har även visat sej vara en stor hjälp på morron innan jag fått ordning på frukosten åt dom. Jag tar upp dom och byter på dom och sätter ner dom i stolarna och där sitter dom helt nöjda och leker tills jag kommer med maten, inget grin alls! Jämfört med förut när dom antingen låg på golvet och bara va nöjd en stund men oftast inte tillräckligt länge och båda grinade sej hesa ibland innan man hunnit med å fixa maten och båda satt i sina stolar. No more stress! Väldigt skönt för en morron trött mamma. =) Och framförallt för deras skull.

Lite bilder tänkte jag oxå bjussa på:

     Här är för nån vecka sen, FÖRSTA gången jag fick upp båda i famnen samtidigt utan hjälp. nte det lättaste! (ignorera min morron frilla och att jag har 2 olika strumpor på mej)

  Bella myser på mosters tjockis mage fast när hon ligger ner ser hon inte så tjock ut. och så är det några veckor sen. Men om 6 dagar SKA den där lilla ungen oxå ploppa ut! =)

Mattias ringde precis, dom är å käkar lunch nu å sen har dom jobbat klart för dagen och han kommer hem. Vi älskar fredagar och pappsen blir våran på heltid igen för några få dagar! =) Men i mellandagarna ska han ta ledigt för han saknar sina tjejer. =)

Om 11 dagar är det beräknat att jag ska bli moster! Tiden har gått så fort, tycker jag. Men min syster håller nog kanske inte med. Hon börjar känna att det räcker nu.. Med händer å fingrar tjocka som julkorvar har hon ont i dom och armarna. Och så de där vanliga.. Känner sej tjock och ful. Men hon har aldrig varit vackrare enligt mej. Men man vet ju hur det känns så där på slutet. Men nu är det nära och jag längtar efter att få bli moster. Jag ska göra allt jag kan för å bli den bästa moster jag kan bli, och lite till! <3 men just för stunden önskar jag att den här jäkla Harry Potter filmen som mattias absolut ville se kan dö ut nån gång så vi kan åka å hämta barnen! Men matte är väl lite bakis så jag kan förstå om han inte har lika bråttom som jag.. :-P men nu verkar han ha somnat i soffan. Kanske jag ska snabb spola framåt eller bara stänga av å sen hoppa ur soffan å säga"å vad du har sovit! nu är filmen slut, nu åker vi!" ;-)

När jag går å lägger mej brukar jag ligga å fundera lite innan jag somnar, och nåt jag alltid tänker på varje kväll är om jag sagt till mina barn att jag älskar dom tillräckligt många gånger under dagen? Har dom fått höra det lika många gånger var, eller har jag sagt det fler gånger till Lovis än till Isabelle eller tvärtom? Varje dag i över 5 månader nu har jag sagt till mina barn hur mycket jag, eller vi, älskar dom. Jag börjar dagen med det och avslutar dagen så. Och några gånger däremellan. Ibland tänker jag och undrar om man kan säga det för mycket? Självklart inte. Men tänk om jag nöter på det så när dom väl förstår vad det betyder är det så alldagligt att höra att det "bara sägs" och dess betydelse och kärleken bakom inte "tas på allvar"? Om ni förstår mitt svammel. Mitt kloka jag förstår ju att så är nog inte fallet men mitt tänkar-jag är ju så där typiskt "tänk om". Men jag säger det nog hellre 100 gånger för mycket än 1 gång för lite. För är det nåt mina barn aldrig ska behöva tvivla på så är det om deras mamma älskar dom eller ej! Den känslan önskar jag inte min värsta fiende. Så här på äldre dar vet jag ju att min mamma älskar mej, men ibland, eller ganska ofta, är handlingar starkare än ord. Och är det brist på både ord och handlingar kan det ju få vem som helst att tvivla. Men det ska aldrig få ske under detta tak, det är ett som är säkert. Anledningen till mitt lite sentimentala inlägg är att jag har en barnfri kväll då mattias är på grabbkväll och barnen är hos farmor så jag får lite tid för mej själv. Men det här är nog jobbigast gången hittills som barnen är borta. Man saknar dom ju alltid, men ikväll när jag bara varit hemma å ligger på soffan och kollar film och äter alldeles för mycket choklad och inte gör så många knop då hinner ju tankar å känslor ikapp! Och stillheten och framförallt tomheten blir total! GUD VAD JAG SAKNAR BARNEN! Jag saknar skratten, gråten, blöjjorna, kräket, att inte få sitta ner i 15 minuter.. Jag saknar allt de där jag ibland önskar jag slapp för en dag. Alltså grin, spya och annat "jobbigt". Inte barnen, dom vill jag aldrig slippa ifrån! <3 <3 men det är väl så här de ska vara. Den ständiga kärleken, oron och saknaden. Vad eller hur vore jag som mamma utan utan det?

Sitter nu med Isabelle i famnen å försöker få hon att somna om. Eller hon har somnat men jag fick gå runt lite med hon innan. Hon vakna typ kl 3 inatt så hon va jätte trött men då hon blir sådär övertrött är de som att hon inte vill inse det å gör allt för att hålla ögonen öppna. Kl 4 va båda vaken och ville inte somna om. Mat va de som stog på deras önskelista. Mer sömn stog det på min. Men deras önskan är ju min lag. :-) Lovis somna om ganska precis efter själv i babysittern så hon behövde jag bara lägga. Hon hade 38.4 i feber nu å bella 38.1 Klockan 9 kommer rörmockarn hit och ska byta varmvattenberedaren. Den har varit pajj i 5 veckor nu. Det har jag nog inte sagt? Men vi har alltså inte haft varmvatten på 5 veckor. Fått koka vatten till allt typ! Fattig känner man sej då. Så inte en dag för tidigt kommer han äntligen! Men däremot känns klockslaget väldigt tidigt nu när det har varit en orolig natt och jag är tröttare än tröttast. Och sommar jag om nu är jag förmodligen ännu tröttare när alarmet ringer innan han kommer. Men sova lite till bör jag nog.

Onsdagen har bestått av lite städ, evigt tvättande och disk på förmiddan. Sen kl 14 packade vi in oss i bilen och begav oss till bvc. 5 månaders vaccineringen va det dags för som vi egentligen skulle göra för 2 veckor sen men blev framskjuten då flickorna va förkylda med feber. Med oss hade vi även deras farmor som fick vara tröst av Lovis å jag hade då Bella. Men den här gången vart dom inte lika ledsna som första gången, va bara med detsamma dom stack men så fort ja klev upp från stolen va det "glömt". Skönt! <3 vägning vart det oxå å nu väger lovis strax över 7 pannor och bella strax under. Skiljer inte fullt ett halv kilo på dom men jag tycker Lovis känns mycket tyngre. Konstigt. :-) föräldragruppen vart inställd pga sjukdom så nu blir det inte nå mer förrns i februari då vi ska slås ihop med en annan grupp tyckte jag hon sa. Spännande! Och flickorna gick upp i vikt så fint så nån mer vägning före de tyckte hon inte behövdes om inte jag själv ville det. Får väl se. Tjejerna har iaf fått feber efter sprutorna så dom har varit lite lojj här under kvällen. Inte alls grinig eller så bara lite trötta. Dom vägrade äta sista kvällsmaten men drack gärna vatten så det va ju bra iaf å få i dom lite vätska. Har avvaktat med alvedon eftersom att dom inte verkar direkt besvärad av febern mer än tröttheten och den va inte så hög heller. På morron ska det ju vara 37.5 och på kvällen 38 för å räknas som feber sägs de å dom hade 38.3 Så får se hur natten blir, hoppas dom får sova. Våra änglar på jorden. <3 <3

Ännu en helg har flygit förbi. I fredags så var hela familjen såklart och tittade på hockey när nyland hade hemma match. lovis sov som vanligt som en stock i vagnen men bella var vaken första och halva andra perioden och satt med oss på läktaren för första gången med sina rosa fina hörselskydd på innan hon somna i famnen och jag la ner hon i vagnen. Helt otroligt att dom kan sova så när det är match för det kan ju ändå leva om ganska mycket. Men här hemma kan dom vakna bara man vänder sej i sängen för stommen knarrar lite. Konstigt. :-) på lördagen fick jag sov morgon då mattias tog barnen och klev upp å mata dom och allt som görs på morron. <3 sen va de tänkt att vi skulle gå ut med vagnen ner på jul skyltningen men det regna och blåste kallt så vi hoppade över det. Åkte till familjen på mästaregatan ist och åt middag och hade mys lördag. Natten till söndag sov barnen helt underbart trots täppta näsor, kl va kanske 6 första gången jag behövde stoppa in tutten och sen sov dom vidare. Vi klev upp kl 10! :-) efter frukosten tog vi genast tag i julpyntningen som vi hittills inte haft varken lust,ork eller tid till. Jag brukar va snabb med det annars då jag älskar att ha jul hemma men då det inte funnits någon snö har stämningen varit på noll och vi övervägde tillomed att skita i allt med jul gardiner, stakar osv. Men nu äntligen fick vi det gjort även om det inte va det lättaste med 2 barn som skriker på en så fort tålamodet är slut. :-) och det känns genast mycket bättre! Men alla våra stakar va trasiga av nån konstig anledning så dom måste vi köpa nya. Sen på kvällen drack jag å mattias lite glögg å hade mys. Å så idag är det måndag igen då.. :-)