Men ska försöka komma igen lite.

Vad jag har gjort senaste tiden sen sist minns jag inte. Ibland minns jag inte ens vad jag gjorde imorse ens så jag tänker inte ens försöka.. =) Men det rullar på iaf. Ungarna lallar på och jag gör mitt bästa för att inga större incidenter ska hända.. =) Lovis ramlade dock ur soffan en kväll, hon lixom gled ner på mattan men jag vart livrädd och va helt säker på att hon fått hjärnskakning då hon endast grät i 20 sek kanske och sen somnade mot min axel.

Det va visserligen läggdax och hon var hemskt trött men ändå.. jag vågade inte lägga ner henne på studs utan ville se att hon inte va groggy eller nåt och sen klev jag upp 1-2 ggr/timmen och störde hennes sömn hela natten bara för å se om hon va okej. Det såg förmodligen värre ut än de va och hon vart nog mest rädd men FAAAAAN va man känner sej värdelös när nåt sånt händer lixom. Hur tänkte jag?!

Jag vet ju så jävla väl att nu klättrar dom och tar sej ur både babysittern och den andra gungstolen som jag brukar flaskmata dom i sittandes i soffan med en på vardera sida om mej. Och jag brukar även sätta ner en på golvet vid mina fötter och sen lyfta ur den andra innan jag kliver ur soffan. Nu somnade Lovis i denna andra "gungstolen" (den som tillhör en acta graco sweetpeace) så därför tänkte jag att då kan jag kliva upp och sätta Bella på filten på golvet. Men förmodligen så vakna hon samma veva jag steg upp och precis när jag ska sätta ner Bella skjuter Lovis ifrån med fötterna mot soffryggen så stolen åker bakåt mot bordet och sen tippar åt sidan och hon lixom glider ur.

Kan säga att nu matar jag på golvet..! Det händer så snabbt och jag är säkerligen inte den första och säkert kommer det hända fler saker men va fan..!

Jajja en läxa lärd, glöm och gå vidare..

Idag har jag googlat ett fenomen jag dragits med i 2-3 veckor. Jag har nästan hela dagarna ett otroligt störande ryck i högra ögonlocket. Ibland rycker det så de känns som det fladdrar å alla kan se det. Detta ska tydligen bero på stress, för lite sömn eller för mycket kaffe. Särskilt stressad vet jag inte om jag känner mej. Kan jag stressa ens?  Skynda långsamt är mer mitt motto. För lite sömn? Nja det är som vanligt, inget oföränderligt just. Sover när jag kan om jag är trött så det tror jag inte heller det beror på. För mycket kaffe? Kanske. När jag tänker efter hinkar jag ju några koppar under en dag. Så ska nog försöka dra ner på kaffe sörplandet å se om det slutar. För dessa ryckningar är otroligt irriterande! Känns som ett lakan som fladdrar i vinden!